paulinapeltola

fy skäms Paulina eller ?

kanske inte för ja vet att ja inte hört av mig till alla på ett tag. men för att säga sannigen, i'm fucking busy!
nytt jobb, nya vänner, flytt. jag har fullt upp med att skriva mail till mamma så hon vet att ja lever.


men största ångesten går till Johanna, sant! för ja vet de mesta och de tar ont i hjärtat när ja inte är uppdaterad om vad de är som pågår. jag vill vara kvar, och ja vill att hon ska vara här med mig och på ett annat sätt vill ja vara hemma med henne. Johanna är min största kärlek utan tvekan, hon är den som sårade mig mest men hon är den som samtidigt bevisade mest att hon verkligen förtjänar en andra chans. Hon är en sann vän. och om hon känner likadant även fast hon blir sur när jag inte hör av mig till henne så vet jag (hoppas jag) att jag är hennes sanna vän med och hennes största kärlek.


Missförstå mig inte, Bettan, Sofie, Sanna, Carro, Madde jag saknar er med....låt oss bara säga att jag och johanna är bortskämda av varann :)

och faster P,  du vet att du är min rockstar.

All kärlek /Paulina

Sitter precis och funderar på mitt s.k förhållande, om man nu kan kalla de det, när det är tydligen helt öppet och fritt. Uppstår de någon slags konflikt så behöver man tydligen bara säga, "det visar sig" och några dagar senare är det som bortglömt. Kanske just för att ena parten befinner sig på andra halvan av jorden.

Och många gånger har jag känt dåligt samvete för det. Men gud vet ni va ? jag tänker inte längre ha det. Det är MIN resa / mitt nya hem för en lång tid. Och det beslutet tog jag långt innan du kom in i bilden. Så från och med nu ska jag göra allt för att inte hamna i en konflikt och de gäller alla som befinner sig på en annan kontinent eller i ett annat land. Jag tänker inte sitta här i solen och må dåligt för att jag väljer att göra något som jag vill eller mår bra av.

Jag är här och jag kommer stanna för ett tag, har du något att säga eller vill du verkligen verkligen förändra något så får du komma ner hit och säga det själv. Punkt!

En annan sak jag satt och fundera över....eller egentligen många. Men jag snoka precis runt på facebook, bland gamla sälen "vänner" / "bekanta" och insåg hur mycket jag egentligen saknar det riktiga säsongslivet. Nya vänner, ny människor, massa galna foton, som alltid kommer jaga dig var du än befinner dig :P nya kärlekar, gamla kärlekar. Ett förhållande som håller för livet eller bara för en säsong. Men guuuud så roligt vi hade. Man minns ju sällan de dåliga utan för det mesta bara det bra.

Många har nog, blivit dumpade, Dumpat. Varit hemligt kär i någon. Missuppfattat en vänskaplig gest ifrån det andra könet. Strulat med en nära vän. Hamnat i säng med en nära vän ?! Bråkat med bästa vännen. Men framförallt saknat. Jag saknar mina vänner nu. De som består men även dom som jag umgicks med / kände för många år sedan eller bara för någon månad sedan. Jag saknar mitt jobb, kära sympan och mina vänner där, men jag saknar även gamla arbetskamrater som dom på cindy. Och dom på Bolaget som Jimmy och lilla söta Fia. Mulligans och dess stamgäster och förr så tyckte jag saknad bara var jobbigt och smärtsamt. Nu saknar jag tänker tillbaka och ler.

Människor omkring dig skapar minnen, människor omkring dig kanske inte står vid din sida för alltid men ett del av ett minne gör det. Såvida du inte skaffar dig minnesförlust eller liknande.

Så mina tankar är ungefär desamma som hemma  (fast ja numera tänker allt på engelska, även drömmer på samma språk) trotts att jag befinner mig på andra sidan jorden. Livet må var annorlunda och kanske med något mindre bekvämlighet men helt galet lyxigt. Jag bor på en strand som är helt underbar. Det är galet roligt många kvällar och svartsjuka, konflikter mellan människor häromkring syns knappt bland alla leende ansikten jag möter varje dag.

Önskar att mina struliga, konstiga överkänsliga, konflikträdda, okonflikträdda vänner vore här för att se en liten bit av den sk tredje världen. Bara för att få dem att se vilken lyx och glamour de lever i. men vem är jag att döma. Alla blir vi bortskämda vid någon punkt och helt säkert kommer jag att gnälla när jag kommer hem. Kanske just över att maten i "mässen" på båten är äcklig eller att konsum inte hade någon rökt skinka.

Bortskämda blir vi allihopa vid något tillfälle, de vi borde lära oss är väl kanske att ta vara på just det tillfället lite bättre och njuta av det mer.

Det är inte varje dag man blir bortskämd. Eller, så är det just det vi blir, av familj vänner, främlingar. Gränslös kärlek, främmande leenden, varma sängar, Glada hälsningar, jobb att tjäna pengar på, socialbidrag, övrigt stöd från samhället i skandinavien, kostnads fritt universitet, vänner som lyssnar, folk som ger servitriser dricks, ljuva sommarkvällar, stjärnklara vinternätter, men vi är helt enkelt FÖR bortskämda för att se det, eller för att uppskatta det. Jag säger inte att folk är otacksamma, jag säger bara att folk borde visa mer tacksamhet.

Men det är som sagt bara min åsikt men det är min blogg så jag lämnar vilken åsikt jag vill.

och såklart, Tack till vänner, ovänner, familj och sånt. Otroligt tacksam för allt ni lär mig varje dag.

Johanna, min Fru och min största kärlek, i med och motgångar ;)